Digitalisering med människan i centrum – framtidens roll för VR/AR

När man hör om hur tekniken kommer transformera alla delar av vårt samhälle så är det lätt att se framför sig en skrämmande framtid där robotarna har tagit över á la Matrix eller Terminator. VR/AR kan bli verktyget som ger oss en mer mänsklig relation med det digitala!

Förespråkare för digitaliseringen pratar sig gärna varma för att “Människan och samhället – inte tekniken – måste vara det centrala” när transformationen sker.

Tekniken är ju inte det som får styra – den kommer bara utvecklas och anammas i takt med att vi kan (och vill) förändra våra beteenden och sociala protokoll. Utmaningen är att finna HUR vi kan hålla människan i centrum.

Hur bearbetar vi vår rädsla att bli bort-automatiserade (som förvisso inte är lika stor i Sverige som andra länder)?

Vi må gå mot att alla (i viss mån) ska bli programmerare, och att fler och fler jobb kan skötas av (eller tillsammans med) en AI. En sådan framtid låter mer som att mänskligheten har blivit “anammade” av teknologin, än tvärtom. (Här är ett nyttigt perspektiv från en skollärare.)

Eller för att ta ett annat möjligt scenario: ”post-work”, utopin om det automatiserade och överflödiga samhället. När vi kan 3d-printa all mat vi behöver, låta datorer och robotar sköta allt nödvändigt jobb, och ägna oss på heltid åt njutning, harmonisk samvaro, skapande och självförverkligande… är det verkligen dit vi vill komma?

Problemet med resonemangen ovan är att vi gärna tänker på tekniken som något väsensskilt och främmande för människan. Det digitala är “bara” ettor och nollor, översatt till färger, former och siffror som vi kan se och manipulera genom en skärm.

Skärmen har från datorålderns begynnelse skiljt oss från tekniken. Maskinens substans har gömt sig bakom skärmen. Om det digitala och fysiska ”bor i skilda världar” så blir det en utmaning att leva i harmonisk samvaro.

VR/AR – det slutgiltiga gränssnittet

Vår relation till maskinen har utvecklats i takt med gränssnitten som låter oss interagera med det digitala.

Gränssnittet har utvecklats från fysiska sladdar och växlar, till vit text på svart bakgrund, till grafiska gränssnitt och till mobil touch. Vi har blivit mer och mer intima med våra maskiner – så till den grad att våra telefoner känns som förlängningar av våra kroppar.

MEN. Vi är ju tredimensionella varelser, med ständig medvetenhet om vår kropps närvaro i en spatial miljö. Och en platt skärm är inte spatial.

Idag kan vi bara se och ta på våra maskiners UTSIDA – inte på det digitala innehållet. På ett sätt så hade vi en närmare, en mer fysisk och direkt, relation till maskinen i datorålderns mekaniska begynnelse.

Med VR/AR gör gränssnittet ett kvantsprång i utveckling. Genom immersiv teknik får vi något annat än “fönster” till det digitala. Vi får portaler – antingen så vi kan gå in i den digitala världen, eller så vi kan bjuda in digitala objekt i vår värld. Därför har VR kallats ”den slutgiltiga datorplattformen”.

VR/AR och ”digitaliseringens koloss”

När vi får en mer direkt kommunikation med maskinerna så kan vi förmänskliga (göra en ”antropomorfos” av) de där teknikerna som kan verka så främmande. Vi kan då börja bygga en relation till en ”digitaliseringens koloss” (jämför med den mänskliga kolossen / ”the human colossus” i denna läsvärda artikel om AI och ”neuralink”).

Vilka nyckelteknologier består denna koloss av? Om internet är dess själ så består detta väsen av dessa kroppsdelar:

– AI är hjärnan. (Kolossen kan tänka själv. HELT själv? Snart…)
– IoT är perceptionssystemet. (Kolossen har sensoriska receptorer, dvs sensorer som matar den med data från den yttre världen)
– 5G är nervsystemet. (Kolossen kan kommunicera mellan olika delar av sig själv.)
– Robotik är skelettet och musklerna. (Kolossen kan röra vid/flytta på ting i den verkliga världen, oavsett om det är självöppnande dörrar eller självkörande bilar.)

… och VR/AR är det transportsystem som låter människa och digital koloss mötas – eller som sagt ”portalen”. Med VR-glasögon förflyttar oss in i ”den digitala kolossens värld”, medan AR flyttar digitala föremål från den världen in i vår egen.

Några framtidsscenarion som mixar VR/AR med ovannämnda tekniker

Låt oss tänka oss VR/AR som ett nytt, mer direkt gränssnitt till var och en av de andra nyckelteknologierna! Vi kan på så sätt få en mer mänsklig kontakt med tekniken igen. Vilken sorts nya interaktioner kommer vi kunna få med det digitala då? Nedan följer några exempel av VR/AR tillsammans med en av nyckelteknologierna (men den riktiga magin uppstår såklart i samspelet mellan alla fem).

VR/AR + IOT.

Den smarta och interaktiva staden/byggnaden. ”Digitala tvillingar” kan presenteras för oss inte bara som grafer och siffror, men som de fysiska objekt och miljöer de ska representera. Vi (och våra läkare!) kommer få en visuell, tredimensionell representation av den uppkopplade och transparenta människan. Hur samverkar våra kroppar med data – temperatur, puls, strålning, ventilation?

Med AR-glasögon kommer vi kunna se alla dessa flöden direkt i luften och kunna få en intuitiv förståelse av t ex varför vi mår som vi mår, varför energiräkningen var så hög den här månaden – eller hur vi bör navigera på vägen när vi kör bil.

VR/AR + AI.

Den personifierade assistenten – men inte bara som en tjänare till oss. Varför inte som en lärare, coach, rådgivare, affärspartner, kompanjon som vi kan “umgås med” genom AR? Eller som vår spegelbild?

Och om vi tar in detta i VR – varför ska vi begränsas av vår fysiska form när vi skulle kunna vara ett djur – eller kanske ett moln? Vi kan utforska den fjärde dimensionen – och börja tänka oss hur en AI-avatar i 4D skulle kunna se ut…

Så småningom kommer vi kunna samslingra oss med digitala dataströmmar som en besjälad droppe i havet. De långsiktiga implikationerna av VR + AI på vår mänskliga natur är hisnande.

VR/AR och 5G.

Om jag säger ”realtidsströmmad visuospatial data” eller ”6dof-film on demand” kommer du nog stirra blankt tillbaka på mig. Men om jag säger ”filmer eller sportsändningar där du kan röra dig fritt i miljön” får du kanske mer av en känsla av vad som möjliggörs av den enorma databandbredden som 5G ger. Vår verklighet kan bli fylld av ständigt realtidsscannade 3d-representationer av människor, omgivningar och objekt.

Sedan vi fick mobil access till internet så är all världens kunskap en dussinvara. Men med 5G blir multisensoriska UPPLEVELSER i all sin detaljrikedom tillgängliga att fånga, sända och dela för alla.

När kranen är på och flödet är igång så kan vi låta en digital verklighet skölja över hela vårt sinnesintryck – eller bara droppa försiktigt. Hur virtuell känner du dig idag? Hur bortkopplad?

VR/AR + robotik.

Avatarer som låter oss bli plats-oberoende men ändå närvarande i fjärran. Vi kan bli sociala med robotar. Vi kan fjärrstyra drönare (och med maskininlärning/AI också TRÄNA dem) till att utföra våra jobb på distans.

Avslutningsvis

Som du ser om du följer länkarna ovan finns det gott om konkreta exempel på den första vågen av innovationer som mixen av dessa teknologier kommer medföra.

Den digitala framtiden är hisnande. Om vi låter oss skrämmas av möjligheterna kommer vi titta bort, och den kommer vara en odefinierad oundviklighet tills vi blir omsprungna av den.

Immersiv teknik gör det lätt att inte bara se framtiden framför oss – vi kan springa mot den, omfamna den och samutvecklas med den, i balanserad symbios.

VR och AR är portalen till framtidens digitalisering. Har du redan tagit klivet igenom den, eller väntar du fortfarande?